I går kväll trodde jag det var dags igen. Precis det som hände vid lucian i december höll på att hända igen. Vi gick och la oss och jag började känna mig jättekonstig i kroppen, kallsvettig och en fruktansvärd oro/rastlöshet som for runt i kroppen och till slut så satans ont i magen. Gick upp i hopp om att det kanske skulle släppa av men det fortsatte och jag kunde inte sitta stilla ens. Kändes som att mina armar skulle börja domna, precis som sist, och att stickningarna skulle komma och talet kändes svårt. Gick in till U igen och tårarna spruta, vad fan är det som händer i min kropp?!! Men talet försvann inte även att det kändes svårt att få fram orden. Stickningarna kom heller inte, även där kändes det precis som att det skulle komma när som som förra gången. Precis som förra gången var det över på några minuter. Jag somnade inte förrens runt 00 inatt och idag känner jag mig matt och konstig i kroppen.
Morgonen började ju inget vidare den heller. Tog med mig cykeln och gick ner med barnen till förskolan och tänkte att jag tar min runda på vägen hem och kommer hem innan 08 igen. Går till ytterdörren, då Filippa brukar vara sen med att gå hemifrån s trodde jag inte att hon hade hunnit iväg och att dörren var upplåst. Ser att dörren är låst och börjar leta efter mina nycklar. JÄKLAR de ligger ju bänken i köket!!!!! Ringer Filippa som inte svarar så jag går runt och kollar om någon glömt att låsa pannrummet men där var det låst, SUCK. Ringer U men han är mer än 10 mil hemifrån. Fan vad gör jag då...... Ringer Alexandra och vilken tur hon svarade i telefonen!! Pratar med sin lärare och tar första bussen hem från skolan och räddar mig, TACK älskade hjärtat för hjälpen!!
Jag tog nycklarna och körde henne tillbaka till skolan, pust vilken morgon!!
Idag är Abbe iväg med sin förskoleklass till Kalmar där de ska gå på museum och kolla piratutställningen och sedan äta lunch på Mc donalds. Som alltid vid saker som avviker från hans rutiner så var han helt förtvivlad och ledsen men jag hoppas det gått bra när de väl kom på bussen!!
Morgonen började ju inget vidare den heller. Tog med mig cykeln och gick ner med barnen till förskolan och tänkte att jag tar min runda på vägen hem och kommer hem innan 08 igen. Går till ytterdörren, då Filippa brukar vara sen med att gå hemifrån s trodde jag inte att hon hade hunnit iväg och att dörren var upplåst. Ser att dörren är låst och börjar leta efter mina nycklar. JÄKLAR de ligger ju bänken i köket!!!!! Ringer Filippa som inte svarar så jag går runt och kollar om någon glömt att låsa pannrummet men där var det låst, SUCK. Ringer U men han är mer än 10 mil hemifrån. Fan vad gör jag då...... Ringer Alexandra och vilken tur hon svarade i telefonen!! Pratar med sin lärare och tar första bussen hem från skolan och räddar mig, TACK älskade hjärtat för hjälpen!!
Jag tog nycklarna och körde henne tillbaka till skolan, pust vilken morgon!!
Idag är Abbe iväg med sin förskoleklass till Kalmar där de ska gå på museum och kolla piratutställningen och sedan äta lunch på Mc donalds. Som alltid vid saker som avviker från hans rutiner så var han helt förtvivlad och ledsen men jag hoppas det gått bra när de väl kom på bussen!!
Usch vad obehagligt, ta hand om dig!
SvaraRaderaÅh kan tänka mig känslan när du kom på att nycklarna låg inne! Tur att Alexandra kunde komma!
Kram!